Bertil | Arbeten | Specialarbeten | Handfat | Bullkruka | Kurser | Fredriksdal | Historik | Sånger

Historik

Arbetet med tillverkning av kopparföremål såsom kokkärl och pannor, prydnadsföremål mm har medeltida och förhistoriskt ursprung, men någon skråbildning bland utövarna kom inte till stånd för än i början på 1600-talet. Det äldsta kopparslagareämbetet i landet bildades i Stockholm 7 Augusti 1602. För att få bilda ett ämbete i en stad krävdes att tre mästare inom samma yrke fanns på platsen, annars tillhörde kopparslagaren den närmaste belägna stadens ämbete. Skråbildning i landets övriga städer kom ganska sent till stånd. Efterfrågan på kopparslagarens alster ökade märkbart under 1700-talets senare del. En av deras viktigaste tillverkning var brännvinspannor. Kaffepannor tillverkades bevisligen redan på tidigt 1700-tal, men före år 1800 var kaffekannan liksom tekannan en exlusiv företeelse i svenska hem. Kaffepannor av olika former och utförande blev en stor artikel för kopparslagaren under 1800-talets senare hälft - då kaffet blev svensk nationaldryck.


För utom brännvinnsapparater och kaffepannor tillverkades bla en mängd hushållsföremål tex kokkärl, kittlar, pannor och kastruller. I vissa hushåll hade man olika kittlar till olika ändamål, tex fiskkittel, soppkittel, syltkittel, potatiskittel, grötkittel eller vällingkittel (i varierande storlekar från 5 liter upp till sextio liter), litersmått, kakformar mm. Även tvättgrytor var i dubbel bemärkelse en stor artikel.

Industrin anlitade kopparslagaren för tillverkning av bla rör och flänsar till industriellt ändamål. Kopparslagaren höll också till på hustaken, även om det mest var vanligt att specialister inom yrket skötte det arbetet. En viktig detalj i det sammanhanget var att man enbart fick lägga koppartak. Annat material var bläck eller plåtslagarnas område och tvärtom. Det uppstod mycket stridigheter kring taktäckningen också mellan bleckslagare- och plåtslagareskrået som först efter näringsfrihetens införande förenades till Bläck och Plåt.

En stor del av kopparslagarens arbete bestod i att förtenna kopparkittlar och andra bruksföremål. Då kittlarna och grytorna inte användes, stod de blankskurade och stjälpta på en hylla. Den eviga putsningen, slet upp förtenningen och därför fick man förtenna om den ca vart tredje år. Mängden av kittlar och grytor av koppar var ofta en måttståck på hur välbärgad en gård eller familj var och kopparslagaren hade tillsammans med bla skomakaren och smeden en hög status i sammhället. Ofta bedrevs yrkesverksamheten som rent familjeföretag, där sönerna i familjen lärde sig yrket och sedan övertog och drev verksamheten. Omkring 1930 gick kopparslageriförbundet upp i Bläck och Plåtslageriförbundet och därmed kan man väl säga att kopparslageriet i stort upphörde att vara ett yrke.




Kopparslagare, Bertil Persson
Kullagården, Höja Landsväg 356, 262 93 Ängelholm
Tel. 0738-449929
Epost: kopparsmedjan@gmail.com